Jag-till-Provence

Den senaste veckan har det hänt så otroligt mycket. Jag har lite svårt att sätta perspektiv på det, men jag ska försöka. Sammanfattningsvis har jag

1. bott med min sambo hos min mor,
2. packat klart,
3. cyklat runt och sagt adjö till människor,
4. suttit barnvakt,
5. sålt en moped,
6. flugit från Linköping till Marseille,
7. bosatt mig i ett andrahandsboende i Aix-en-Provence,
8. gått runt i staden och försökt hitta prisvärd mat,
9. försökt hitta mig runt i staden
10. och slutligen flertalet gånger kollapsat i lägenheten.

1-2

Till att börja med gick det förvånansvärt bra att bo hos modern min. Vi sov i gästrummet nere i källaren, blev ofta bjudna på mat och fick plats med våra flyttlådor i utbyte mot hjälp att röja och sortera i vindsförrådet. Det här med packningen har däremot kanske inte flutit på som det borde ha gjort. Har man tre veckor på sig att packa så tar det tre veckor, varken mer eller mindre. Allt händer ändå de sista tre minuterna. nu såhär i efterhand ser jag det som lite onödigt att jag tog med alla mina favoritkläder. Det betyder ju att jag måste göra mig av med något jag tycker om ifall jag vill lämna kvar någonting till förmån för något annat som jag skaffat här. Lite sämre synkroniserat, kära hjärna. Men du kommer ändå alltid finnas i mitt hjärta... eh.. 

3-4

Det här med att cykla runt och säga adjö till människor är lite underskattat! Visst att det inte är så kul att säga hej då och att skiljas och så vidare, men att ta cykeln runt till vänner och sova över hejvilt var faktiskt helt okej. En kväll satt jag och spelade Game of Thrones, the Board Game med min bror, min sambo och tre vänner. Det var underbart (så nörden i mig hoppar några extra gånger av lycka)! Vi sov över hos två av dessa vänner för att åtnjuta en frukost med bröd och vattenmelon en av de sista dagarna i Sverigeland. En annan kväll var vi hos två andra vänner som höll i en mysig inflyttningsfest. Jag pratade i och för sig inte med så många då jag fastnade i ett samtal om vetenskaplig metodik och grejs och jag tenderar att gå igång på sådana ämnen. Inte alls konstigt! Bara kul!

Vi var ju barnvakter också. Eller vi var väl snarare vaktade av barnen vi skulle vakta, jag och Erika. Det viktigaste var väl att vi bjöd på godis. Vi gjorde det enligt formen "välj 12 stycken". Roligt sätt att köp godis på! Till en början tänkte jag sätta gränsen vid 7 men efter hårda protester blev jag tvungen att förhandla mig fram till 12 som var aningen närmare mitt första bud än deras (20 stycken).

5

Ingen vill väl läsa om en såld moped? Vi hoppar därför raskt till...

RESAN TILL AIX

Det mest speciella med resan var väl att jag fick spendera den med denna vackra person. Att det är lite trångt på flyget spelar inte så stor roll om man hamnar bredvid henne. Linköpings flygplats var för de som inte visste det redan mycket liten. Nästan komiskt liten om man jämför med Amsterdams flygplats där vi mellanlandade. Att flyga därifrån var dock värt det. Vi sparade in energi och pengar på resa och flygplatskrångel.

Det var inte så molnigt så vi kunde se ganska mycket av landskapet trots att vi var mycket högt upp i luften. Här pirrar det i magen på lilla jag som inte riktigt vet vad som komma skall. Hur kommer det att vara?

Och för att inte hamna för mycket i det förskönande träsket som ju så ofta händer med bloggar (och jag kommer garanterat att hamna där flertalet gånger i framtiden) så tänker jag visa en fulare bild som avslöjar att Erika läste under resan och att jag fikade. Jag läste också. Lite Gödel, Escher, Bach - an Eternal Golden Braid. Den kan jag starkt rekommendera till den nördige eller till den som vill läsa något som vidgar vyer och som man inte alls förstår.

Väl framme på Marseilles flygplats råkade vi välja fel kö. Den där inställningen att jag inte behöver optimera alla val jag gör och alla beslut jag fattar slår ibland fel. Det här var en av de tillfällena. När vi skulle hämta ut våra incheckade bagage från det där rullbandet där allt åker omkring, där märkte vi att det inte fanns något band för Amsterdam-flyget. Det visade sig senare att vi hade valt så fel kö att alla andra från vårat flyg hade hunnit ta sina väskor, så vi hann inte till rullbandet innan det var dags för nästa leverans från Bryssel. Det gjorde oss försenade på totalt sett en och en halv timme, men så småningom hittade vi våra undanställda väskor. Då var det bara till att köpa en bussbiljett till Aix. 

Och bussresan var mest bara dyr. Den tog oss till staden. Och jag måste väl erkänna att jag är lite kär.

Där får jag nog stanna för den här gången. Jag fortsätter skriva nu under de närmaste dagarna. Au revoir!