Ett första prov

Så var första skoldagen avklarad! Just idag spenderade vi däremot inte så mycket tid på just skolan. Jag lade ned mer tid på att umgås med mina nya klasskamrater och så, och det var minsann mycket trevligt! Ett gäng på nio personer från klassen, jag och Erika inkluderat, satte oss på ett café (eller var det verkligen ett café och inte en bagelrestaurang?) och pratade hejvilt i några timmar. Jag åt en god smörgås med mozzarella, inlagd paprika, soltorkad tomat, sallad, pesto och färskost av något slag. Jättegott! Konstigt nog fungerade inte kortbetalningen. Det får utvärderas imorgon. Jag vill ju inte stå där utan möjlighet att betala innan jag känner mig lite mer säker på att improvisera på franska.

Och borden som vi satt runt tyckte jag var lite roliga. Det stod små budskap och skämt som i sig kunde fungera som diskussionsunderlag om man kände att det saknades samtalsämnen. Nu lyckades vi prata i stort sett hela tiden ändå och de få sekunderna av tystnad var faktiskt ganska avslappnande och sköna att andas in. Vi hade ju trots allt skrivit höstens första franskaprov vilket för mig är det första franskaprovet jag någonsin skrivit. Och som om det inte vore nog med det så var det dessutom en konversationsdel!

Allt som allt är jag nöjd med min prestation. Den var ärlig, hackig men samtidigt en aning kommunikativ. Jag lyckades kommunicera enkla fakta om mig själv och om min familj, vad jag gör på fritiden och varför jag sökt utbildningen. För mig var det stort att se att jag klarade av det! Och läraren som jag samtalade med (tyvärr har jag glömt hennes namn just nu) var trevlig och inte (synligt) dömande. Stort plus! Den skriftliga delen av provet gick också relativt bra, speciellt med tanke på att jag övat franska under en så kort tid. Imorgon blir vi indelade i grupper som baseras på resultatet och där har jag fullt förtroende för att gruppindelningen blir genomtänkt och bra. Efter proven gick vi ut en stund i skolans trädgård, och så som jag uppfattade den fanns det bara ett ställe där jag skulle kunna tänka mig att sitta och plugga... men åh, vad jag skulle kunna sitta där.

Den här dagen gjorde vi ett fynd. vi tittade upp mot himlen och fick se MOLN. När solen gassat på i en vecka utan ett moln i sikte känner jag en viss tacksamhet över det lite gråare vädret. Det här fotografiet är dessutom taget nu på kvällen, så riktigt såhär grått och mörkt har det inte varit hela dagen. Jag skriver en liten ful dikt till molnens ära:

Mycket tack, ni fina moln.
Om ni bara visste!
Lilla jag är långtifrån.
Nu blev dikten trist, eh...

Igår kväll stack vi iväg på en gratis filmvisning i en park i Aix. Det var mysigt och gav oss en chans att träffa våra blivande kursare innan skolstarten. Filmen (The Big Lebowski) var väl kanske inte en favorit, kanske ännu mindre när jag kom fram till att jag sett den tidigare minst tre gånger. För mig var det väl mer själva upplevelsen som jag gillade. Hade det inte varit för all rökning (det var mestadels passiv rökning som gällde men det hade jag ju förväntat mig när jag flyttade till Frankrike, fördomsfulla jag) så hade jag gillat det starkt. Umgänget efter filmen var trevligt! Vi stod och pratade utanför ingången (eller innanför utgången? det märks på mina dåliga skämt att jag börjar bli trött).

Jag rundar av det här inlägget med ett litet tack till er som läser bloggen och på det sättet tar del av mitt lilla äventyr. Nu har det jag kom hit för satt igång och jag är taggad till tusen på alla formella lärmoment men kanske ännu mer på alla informella små situationer där jag tvingas utveckla mitt språk. À demain!